Har tänkt mycket på sistone och kommit fram till att jag saknar en pappa.
En riktig pappa som finns där och ställer upp, älskar oavsett vad.
Jag saknar något som jag aldrig har haft och aldrig kommer att få..
Det närmaste far jag haft håller just nu på att dö av alkoholens gifter
och att ha kontakt med honom gör mer skada än nytta.
Men gud vad jag älskar honom!
Jösses vad mycket känslor som kommer upp till ytan.. Gravid eller inte,
kanske är nyttigt att tänka på dessa saker som man inte vågat nudda innan..
Jag vill hem nu, gud så segt det är här på jobbet! Vill hem till mina älsklingar!
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar